Mööh. Livet e jobbigt. Har typ ingen skola alls nu (då jag går ut på onsdag o betygen redan är satta) och jag tycker endå att livet är jobbigt. Har haft ont i huvudet sen i tisdags. Ingen vanlig huvudvärk eller som om jag är sjuk. Mer "jagharångestont" 

Det känns faktiskt jobbigt att ta studenten för det betyder att jag måste göra något mer av mitt liv. Att ha gått i skolan har varit så enkelt på ett sätt. Ja, sjukt jobbigt av och till och läxor är väl inte direkt kul. Men då har man haft en rutin som inte behövde så mycket eftertanke. Man hade möjligeheten att skolka också om man var trött. De kan jag inte göra när jag börjar arbeta sen. Jag har skrivit mitt Cv men har ännu inte skickat det någonstans, har inte sökt ett enda jobb. Snart måste jag börja göra det. Börja ha koll på en massa papper, räkningar, skatt, deklarering, konton, pengar, lagar. ANSVAR! 
Jag har tagit mycket ansvar i mitt liv, men inte riktigt denna typen av det.. Så nu har jag lite panik.
Måste verkligen flytta hemifrån så fort som möjligt också, men hur ska jag ha råd med det?!  Får bli inneboende.

Andra orosmoment för stunden är själva studenten. Jag känner mig ful i allt. Jag är som mest bekvämast i mina svarta stuprör men de kan jag inte ha då.. Måste hitta något jag känner mig bekväm och snygg i. Har en klänning som jag verkligen gillar, men den sitter inte bra på mig tycker jag. Och jag vill bara få känna mig vacker på onsdag. 

Är jag mesig? Överdriver jag? Oavsett vilket så har jag mått väldigt dåligt senaste tiden. Har inte haft någon ork till nånting. 

Skriver detta nu så jag kan se tillbaka om ett år och tänka 
"Stackarn, som var så orolig. Allting löste sig ju så bra!"